Som på Noas dagar…
Den som lyssnar till Herrens röst, vänder om och följer
honom kommer få leva. Noa fick uppdraget att bygga en Ark som skulle rädda
människor, men medan Arken växte fram gjorde sig människor lustiga över Noa och
livet fortsatte som om inget skulle hända. Det finns något strutslikt över oss när vi
stoppar huvudet i sanden och tror att allt kommer att bli bra och inte tar det
som vi ser på allvar. De senaste veckorna har texterna om den Gode Herden påmint
mig om ansvaret som folkets ledare har. Detta gäller både i samhället och i kyrkan.
De som är satta att leda måste ju känna vägen och veta vart vi är på väg. Om
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet så innebär det att om vi leds av
människor som inte känner honom kommer vi aldrig att hitta rätt. Tanken som
skakat om mig är om vi i vår tid är vilse och vi leds av vilsna ledare. Vi kan
bättre och Gud har tänkt större för oss än att vi skulle försöka göra oss ett
så bra liv som möjligt i vilsenhetens land. Läser artiklar om hur många människor upplever
livet som meningslöst och de många som ser framtiden an utan hopp. Ingen tycks
ha svar som hjälper men alla har åsikter. Inget är heligt, inget är beständigt
och allt skall ifrågasättas. Knappast någon känner orden som visar vägen eller
är villig att låta de forma livet på ett sådant sätt att man lyser som en fyr i
natten. Läser från Jeremia ”Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den,
så skall ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Vi vill inte vandra på
den.’ När jag satte väktare över er och sade: ’Lyssna till basunernas ljud’,
svarade de: ’Vi vill inte lyssna’ ” (Jer 6:16f)
Jesus kom och öppnade en väg till Gud, tillgänglig för alla.
Allt förändrades och mitt ibland oss finns nu en väg till liv, mening och
evighet. Dörren står öppen! Men det
finns en fråga, ett rop som kommer tillbaka genom hela bibeln. ”Vem trodde
vår predikan?” (Jes 53:1) Det verkar vara en gemensam erfarenhet som
profeterna genom historien har att människor inte lyssnade på det ord som Gud
sände dem med. Goda nyheter kanske vi tar emot men en vägvisare som är utsänd
för att vi är på väg åt fel håll… Att
Gud skulle ha en annan uppfattning eller väg än den som jag eller vi har eller
går ter sig för de flesta människor som omöjligt eller obegripligt. Särskilt
allvarligt är det i de tider då både präst och profet försäkrar folket att allt
är lugn och ”att allt står väl till” när det inte gör det. (Jer 6:13ff)
Är det i en sådan tid vi lever?
Profeten Jesaja säger
”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. ” (Jes 53:6) Detta
är ju bibelns grundsanning. ”Vi har alla syndat och gått miste om
härligheten från Gud” (Rom 3:23) är det inte då hög tid att vi vänder om,
ödmjukar oss, bekänner vår synd och tar emot honom som Gud ställt fram som en ”nådastol”
som Paulus säger och börjar lyssna till hans röst. För den som gör det kan visa
vägen och leda andra till Livet! Hans
