Guds rike är ett annorlunda rike. Det är ett rike som vi
inte självklart har rätt till utan det finns villkor förknippade med det. Jesus
säger att vi måste bli som barn och ta emot riket som ett barn för att komma in.
(Jfr Mark 10:15) Andens fattigdom tycks också vara viktigt för
tillhörigheten till riket. (Matt 5:3) Det är också bara genom att ta
emot Jesus som riket finns tillgängligt inom oss. Det är ett nådens rike som vi
aldrig förtjänar eller kan kräva vår rätt till. Det definieras inte av den här världen
utan av Gud, hans plan, vilja och det är bara genom Guds Ord som vi kan förstå detta
rike. Vi kan alltså inte räkna ut hur det är utifrån våra erfarenheter
eller mänskliga premisser utan det är uppenbarat av honom. Vi kan alltså bara förstå det utifrån
det han låter oss veta i sitt ord och i hans ledning av kyrkan. Både hans ord och hans ledning av kyrkan behöver också förstås utifrån att
Guds ord är evigt och att Gud själv är oföränderlig. Det är den ”katolska”, allmänna
kyrkan som är världsvid och består av troende från alla tider, som har tagit
emot uppenbarelsen. Den blir konkret i Jesus Kristus som är den som förklarar
den fördolde Guden för oss och som ger Gud ett ansikte och i honom blir riket
synliggjort. Jesus säger ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9) "Om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er" (Luk 11:20)
Det innebär att Gud definierar genom Jesu vår förståelse av
kärlek. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.” (Joh 14:15) Det
är inte bara Guds Ords befallningar i gamla testamentet utan även inbjudan att
följa Jesus och göra hans gärningar, (14:12) som inbegrips i detta påstående.
Att älska Jesus är att älska som han och att älska det han gör och på det sätt han
gör det. En mänskligt sett omöjlig uppgift men därför sänder han Hjälparen den
helige Ande. ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare
som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom,
för världen ser honom inte och känner honom inte.”(14:16f) Jesus är väl
medveten om det omöjliga för ”världen” att förstå Guds rike eller att se det.
Därför är det avgörande att vi inte låter den här världen definiera Guds rike
eller att vi låter människor sätta sig över Guds Ord!
Läser man de sju sändebreven till församlingarna i
Uppenbarelseboken som tilltal till kyrkans sju epoker så kan man läsa brevet
till Laodicea som något som beskriver vår tid, kyrkans sista tid. Laodicea
betyder folkförsamlingen och präglades av självtillräcklighet. Man såg sig som
fylld av resurser och förmågor och behövde ingen hjälp utifrån. Det är en
församling där människan sitter på tronen och bedömningen från Herren är att
man är ljummen. Genom att ständigt kompromissa med de yttre fienderna så köpte
sig de styrande i Laodicea en position och en tillfällig fred som hela tiden
hotades när en fienden ställde nya krav. Låt oss jämföra den typen av
osäker fred med Jesus ord. ”Frid lämnar jag kvar åt er. Min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte
modet” (Joh 14:27)
”Sanningens Ande” som Jesus lovar är den enda säkra
källan till uppenbarelse och förståelse av Guds rike men också av verkligheten. Sanningens Ande skall leda oss in i hela
sanningen och en djupare förståelse av Guds ord. Den Helige Ande belyser,
förklarar och tolkar Ordet för oss. Detta är klassisk Luthersk teologi. Anden
verkar i, med och genom Guds ord. Anden hjälper oss att hitta Kristus i
skriftens alla berättelser och bud men Sanningens Ande går aldrig utöver eller
motsäger Guds Ord.
”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och
min Far ska älska honom, och vi skall komma till honom och tar vår boning hos
honom.” Joh 14:23
Därför tror jag vi kan säga att den församling som
över tid viker av från Guds Ord inte heller kommer att vara bärare av Guds
närvaro. Och om Guds närvaro saknas blir församlingen bara ett människoverk.
Detta är den stora utmaningen i vår tid. Älskar vi Jesus och håller vi oss till
hans ord eller är vår tro ett människoverk?
Hurdan är då Guds kärlek, uppenbarad i Jesus och anbefalld av
honom? Bönen om Ande är en bön om att
Guds självutgivande kärlek skall fylla oss. Eftersom det är Guds Ande vi talar
om så är den kärlek han ger också en evig kärlek. Det finns alltid mer av den
kärleken och inget i tillvaron är starkare än denna kärlek. Med den förmår vi
utstå allt, avstå från allt och ge allt. Jesus var fylld av Guds Ande och utan
synd, det vill säga att inget skiljde honom från Guds eviga kärlek. Det innebär att han visar oss en fullkomligt bild
av Guds kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16) Guds kärlek sträcker sig mot alla människor och söker de som kommit vilse. Vi läser bl.a. om Jesus:
-
Han gav sitt liv
-
Han kom för att tjäna
-
Han kom inte för att göra sin egen vilja utan
Guds
-
Han upphävde inte lagen utan uppfyllde den
-
Han ville vara där hans Fader var
-
Allt han gjorde var gott
Den sista tiden församlingen kommer att vara en Mariaförsamling. En församling som likt en brud har gjorts i ordning för bröllop. En församling som är passionerat förälskad i Jesus och som lever sitt liv för att i allt behaga honom. En församling som håller sig nära honom och får sin tillfredställelse av honom och har sin glädje att lyssna till hans röst och följa honom var han än går. Jag tror att lovsången, den passionerade lovsången, sången från hjärta till hjärta, sången i anden kommer att utmärka den församling som är fylld av Anden. Jesus säger ”men Hjälparen den helige Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:26)
I den kris
som världen befinner sig i och i den press, från denna världens makthavare, som
kyrkan lever under så ser vi också idag vad som händer när Guds närvaro och
kärlek blir utgjuten. I Asbury händer det saker nu i dagarna och tiotusentals
människor samlas för bön och lovsång. Runt om i världen öppnas bönerum och
platser för bön och lovsång. Intimiteten med Jesus och Andens närvaro präglar
många av dessa platser dit människor söker sig och överlåter sig till att hålla
facklorna brinnande i längtan efter Jesus och med en bön. Kom Herre snart!
/Hans Wolfbrandt
