Som på Noas dagar

 

Som på Noas dagar…

Den som lyssnar till Herrens röst, vänder om och följer honom kommer få leva. Noa fick uppdraget att bygga en Ark som skulle rädda människor, men medan Arken växte fram gjorde sig människor lustiga över Noa och livet fortsatte som om inget skulle hända.  Det finns något strutslikt över oss när vi stoppar huvudet i sanden och tror att allt kommer att bli bra och inte tar det som vi ser på allvar. De senaste veckorna har texterna om den Gode Herden påmint mig om ansvaret som folkets ledare har. Detta gäller både i samhället och i kyrkan. De som är satta att leda måste ju känna vägen och veta vart vi är på väg. Om Jesus är Vägen, Sanningen och Livet så innebär det att om vi leds av människor som inte känner honom kommer vi aldrig att hitta rätt. Tanken som skakat om mig är om vi i vår tid är vilse och vi leds av vilsna ledare. Vi kan bättre och Gud har tänkt större för oss än att vi skulle försöka göra oss ett så bra liv som möjligt i vilsenhetens land.  Läser artiklar om hur många människor upplever livet som meningslöst och de många som ser framtiden an utan hopp. Ingen tycks ha svar som hjälper men alla har åsikter. Inget är heligt, inget är beständigt och allt skall ifrågasättas. Knappast någon känner orden som visar vägen eller är villig att låta de forma livet på ett sådant sätt att man lyser som en fyr i natten. Läser från Jeremia ”Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Vi vill inte vandra på den.’ När jag satte väktare över er och sade: ’Lyssna till basunernas ljud’, svarade de: ’Vi vill inte lyssna’ ” (Jer 6:16f)

 

Jesus kom och öppnade en väg till Gud, tillgänglig för alla. Allt förändrades och mitt ibland oss finns nu en väg till liv, mening och evighet. Dörren står öppen!  Men det finns en fråga, ett rop som kommer tillbaka genom hela bibeln. ”Vem trodde vår predikan?” (Jes 53:1) Det verkar vara en gemensam erfarenhet som profeterna genom historien har att människor inte lyssnade på det ord som Gud sände dem med. Goda nyheter kanske vi tar emot men en vägvisare som är utsänd för att vi är på väg åt fel håll…  Att Gud skulle ha en annan uppfattning eller väg än den som jag eller vi har eller går ter sig för de flesta människor som omöjligt eller obegripligt. Särskilt allvarligt är det i de tider då både präst och profet försäkrar folket att allt är lugn och ”att allt står väl till” när det inte gör det. (Jer 6:13ff) Är det i en sådan tid vi lever?

 Profeten Jesaja säger ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. ” (Jes 53:6) Detta är ju bibelns grundsanning. ”Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23) är det inte då hög tid att vi vänder om, ödmjukar oss, bekänner vår synd och tar emot honom som Gud ställt fram som en ”nådastol” som Paulus säger och börjar lyssna till hans röst. För den som gör det kan visa vägen och leda andra till Livet!  Hans

Leva i och förstå Guds kärlek

 

 

Guds rike är ett annorlunda rike. Det är ett rike som vi inte självklart har rätt till utan det finns villkor förknippade med det. Jesus säger att vi måste bli som barn och ta emot riket som ett barn för att komma in. (Jfr Mark 10:15) Andens fattigdom tycks också vara viktigt för tillhörigheten till riket. (Matt 5:3) Det är också bara genom att ta emot Jesus som riket finns tillgängligt inom oss. Det är ett nådens rike som vi aldrig förtjänar eller kan kräva vår rätt till. Det definieras inte av den här världen utan av Gud, hans plan, vilja och det är bara genom Guds Ord som vi kan förstå detta rike. Vi kan alltså inte räkna ut hur det är utifrån våra erfarenheter eller mänskliga premisser utan det är uppenbarat av honom. Vi kan alltså bara förstå det utifrån det han låter oss veta i sitt ord och i hans ledning av kyrkan. Både hans ord och hans ledning av kyrkan behöver också förstås utifrån att Guds ord är evigt och att Gud själv är oföränderlig. Det är den ”katolska”, allmänna kyrkan som är världsvid och består av troende från alla tider, som har tagit emot uppenbarelsen. Den blir konkret i Jesus Kristus som är den som förklarar den fördolde Guden för oss och som ger Gud ett ansikte och i honom blir riket synliggjort. Jesus säger ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9) "Om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er" (Luk 11:20)

Det innebär att Gud definierar genom Jesu vår förståelse av kärlek. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.” (Joh 14:15) Det är inte bara Guds Ords befallningar i gamla testamentet utan även inbjudan att följa Jesus och göra hans gärningar, (14:12) som inbegrips i detta påstående. Att älska Jesus är att älska som han och att älska det han gör och på det sätt han gör det. En mänskligt sett omöjlig uppgift men därför sänder han Hjälparen den helige Ande. ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte.”(14:16f) Jesus är väl medveten om det omöjliga för ”världen” att förstå Guds rike eller att se det. Därför är det avgörande att vi inte låter den här världen definiera Guds rike eller att vi låter människor sätta sig över Guds Ord!

Läser man de sju sändebreven till församlingarna i Uppenbarelseboken som tilltal till kyrkans sju epoker så kan man läsa brevet till Laodicea som något som beskriver vår tid, kyrkans sista tid. Laodicea betyder folkförsamlingen och präglades av självtillräcklighet. Man såg sig som fylld av resurser och förmågor och behövde ingen hjälp utifrån. Det är en församling där människan sitter på tronen och bedömningen från Herren är att man är ljummen. Genom att ständigt kompromissa med de yttre fienderna så köpte sig de styrande i Laodicea en position och en tillfällig fred som hela tiden hotades när en fienden ställde nya krav. Låt oss jämföra den typen av osäker fred med Jesus ord. ”Frid lämnar jag kvar åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Joh 14:27)

”Sanningens Ande” som Jesus lovar är den enda säkra källan till uppenbarelse och förståelse av Guds rike men också av verkligheten.  Sanningens Ande skall leda oss in i hela sanningen och en djupare förståelse av Guds ord. Den Helige Ande belyser, förklarar och tolkar Ordet för oss. Detta är klassisk Luthersk teologi. Anden verkar i, med och genom Guds ord. Anden hjälper oss att hitta Kristus i skriftens alla berättelser och bud men Sanningens Ande går aldrig utöver eller motsäger Guds Ord.

”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi skall komma till honom och tar vår boning hos honom.” Joh 14:23

Därför tror jag vi kan säga att den församling som över tid viker av från Guds Ord inte heller kommer att vara bärare av Guds närvaro. Och om Guds närvaro saknas blir församlingen bara ett människoverk. Detta är den stora utmaningen i vår tid. Älskar vi Jesus och håller vi oss till hans ord eller är vår tro ett människoverk?

Hurdan är då Guds kärlek, uppenbarad i Jesus och anbefalld av honom?  Bönen om Ande är en bön om att Guds självutgivande kärlek skall fylla oss. Eftersom det är Guds Ande vi talar om så är den kärlek han ger också en evig kärlek. Det finns alltid mer av den kärleken och inget i tillvaron är starkare än denna kärlek. Med den förmår vi utstå allt, avstå från allt och ge allt. Jesus var fylld av Guds Ande och utan synd, det vill säga att inget skiljde honom från Guds eviga kärlek.  Det innebär att han visar oss en fullkomligt bild av Guds kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16) Guds kärlek sträcker sig mot alla människor och söker de som kommit vilse.  Vi läser bl.a. om Jesus:

-          Han gav sitt liv

-          Han kom för att tjäna

-          Han kom inte för att göra sin egen vilja utan Guds

-          Han upphävde inte lagen utan uppfyllde den

-          Han ville vara där hans Fader var

-          Allt han gjorde var gott

 

Den sista tiden församlingen kommer att vara en Mariaförsamling. En församling som likt en brud har gjorts i ordning för bröllop. En församling som är passionerat förälskad i Jesus och som lever sitt liv för att i allt behaga honom. En församling som håller sig nära honom och får sin tillfredställelse av honom och har sin glädje att lyssna till hans röst och följa honom var han än går. Jag tror att lovsången, den passionerade lovsången, sången från hjärta till hjärta, sången i anden kommer att utmärka den församling som är fylld av Anden. Jesus säger ”men Hjälparen den helige Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:26) 

 I den kris som världen befinner sig i och i den press, från denna världens makthavare, som kyrkan lever under så ser vi också idag vad som händer när Guds närvaro och kärlek blir utgjuten. I Asbury händer det saker nu i dagarna och tiotusentals människor samlas för bön och lovsång. Runt om i världen öppnas bönerum och platser för bön och lovsång. Intimiteten med Jesus och Andens närvaro präglar många av dessa platser dit människor söker sig och överlåter sig till att hålla facklorna brinnande i längtan efter Jesus och med en bön. Kom Herre snart! /Hans Wolfbrandt