Ett miraklernas år

 Jag önskar er alla ett välsignat och gott nytt år 2021!

Inför det nya året vill jag dela vad något av det Gud har lagt på mitt hjärta och lite av vad jag ser i backspegeln men framför allt vad jag ser framåt.

Hemma har vi en julkrubba uppställd i hallen. Där finns stallet med Josef, Maria och Jesusbarnet. Där tillber kungarna och herdarna. I jämte stallet finns en mängd av djur från hela världen. De representerar hela skapelsen och djuren är uppställda efter sina arter och miljöer som de lever. Där finns nordens djur runt den vita landsbygdskyrkan och på en annan plats finns savannens djur runt vattenhålet. Jag har ett barnbarn som inte kan låta detta vara ifred. I energisk glädje har han rivit och lekt med det överallt och i ilska har han spritt krubbans alla djur och människor över hela huset. Tålmodigt har morfar gång på gång gått runt och samlat ihop alla figurer. Räddat dem undan hundarna och jag vet inte hur många gånger jag har ställt iordning det per dag och med lite extra noggrannhet på kvällen när den lille marodören har somnat. Det har inte varit med ilska och inte  med uppgivenhet utan på något

förunderligt sätt med glädje och med väldigt stor kärlek till barnbarnet. Jag har tänkt på detta som en bild av min och alla andra människors förmåga att stöka till det. Ibland är det entusiasmen och den goda viljan vi drivs av, andra gånger är det ilskan, mörkret och hämnden som får oss att skada, skingra och att härja på vårt sätt utan hänsyn varken till Gud eller andra. Eftersom Jesus visar oss bilden av Gud som en längtande, tålmodig och väntande Far, en Far som inte ger upp eller tröttnar, så blir detta julbestyr så talande. Gud har inte gett upp och när dagen går mot sitt slut och det är mer kaotiskt än någonsin överraskar han med att göra det som nytt igen.

Många har och många kommer att försöka analysera 2020 och mycket är uppenbart.  Gång på gång har Gud talat till mig och påmint mig om att han inte har förlorat kontrollen. Inte för ett ögonblick har han lämnat tronen eller vänt världen ryggen,  åt sitt eget öde. Det får till följd att jag tror att det är Gud som skakar världen. Inte så att Gud sänder det onda, men när ondskan har mognat och vår bortvändhet från Gud gått tillräckligt långt, så skördar vi frukten av det. Det är på något märkligt sätt för vår skull det skakar och Gud finns i dessa skakningar. När den förlorade sonen var i främmande land och hungersnöden förde honom till svinen var det nöden som fick blicken att klarna. Där och då kom han till sig själv och började den långa vägen hem.  Jag är övertygad om att det är detta som vi kan se början av under 2020. Många har hört hur den inre rösten säger att det är dags att vända hem och börjat ta steg i den riktningen. Det kommer många fler och det är detta som tiden är inne för.  Den stora återvandringen, hemkomsten. Jesus säger ”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Joh 4:35

Skakningarna går över hela jorden och skakar om varje del av vårt samhälle och vår kultur  är nödvändig för skörden. När vi inför advent hade 24-7 bön i Lysekils kyrka så var en profetisk handling i bönen att plantera lökar. Lökarna representerar Guds löften och de profetiska tilltalen till oss och till

kyrkan. Jag tror att många av dem är givna för denna tid och kommer att gå i uppfyllelse under det år som vi nu går in. Jag tror mig ha hört att detta är ett miraklernas år. Det som är fullständigt otänkbart och som ser omöjligt ut kommer att ske. När ängeln lämnar Abraham och Sara säger han att när han kommer tillbaka om ett år skall de ha en son.  Är detta ett löfte från Gud till församlingen? Abraham och Sara var till åren och de hade gett upp hoppet men när Gud talar så tror Abraham och Sara säger ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 1 Mos 18:12

Om vi känner igen Gud i detta så tror jag Gud kallar oss till att stå upp och på nytt med lust och frimodighet göra det som Gud kallat oss till. Det är alltid svårt att vara konkret men om det är ett miraklernas år vi går in i så låt oss vara med. Det är skördetid!

Skakningarna har gett många djupare rötter. Jag såg bild av en fjällbjörk i slutet av advent. Vetskapen att detta vindpinade låga träd står så stadigt för att miljön tvingat dem att skjuta djupa rötter, uppmuntrade mig. ”Välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.” Jer 17:7f Därför finns det mycket att vara tacksam för också under ett år stor vedermöda. Svårigheterna är nödvändigt för det som skall komma.

Det för inte låta som att nu kommer skörd och välsignelse att göra allting enkelt. Jag tror tvärtom skörd och väckelse sker sida vid sida med fortsatta svårigheter, mycket motstånd och kamp. Är det något bibelns berättelser lär oss är det att når Gud handlar så väcker det också reaktion, förföljelse och splittring. (Jfr Luk 12:49ff) Vi är inte igenom skakningarna utan det kommer mera och ännu större. Det är som födslovärkar, säger Jesus och vi kommer att få se dem tätare och tätare tills Jesus kommer tillbaka. Det är just därför som vi nu inte skall dra oss undan  slumrande utan aktivt vaka och göra det Herren har satt oss att göra.

Jag läste en hashtagg idag #holdtheline och i den kände jag igen något från Herren som jag burit på en tid. I motstånd och kamp behöver vi stå tätt tillsammans och inte vika tillbaka. Vi behöver varandra mer än någonsin. Fienden vill skrämma oss på flykt men Gud kallar oss att kämpa för de gränser och det åkrar, skördeplatser som Guds Ord uppenbarat och gett oss. I Lysekil betyder Eleasar något särskilt. Han var en av Davids hjältar som ensam höll en kornåker när folket flydde och på den åkern besegrade han filistéerna. (1 Krön 11:12ff)  Håll linjerna, vik inte tillbaka och följ inte efter människor som överger Guds gränser! 

Ett miraklernas år kommer hjältedåd att ske i Herrens namn! Varje område som vi håller när motståndet kommer blir en strategisk plats, en borg, när genombrottet sker. Det blir ett Betlehem, ett brödhus, en kornbod som kommer att ge hela Guds folk bröd och kraft att dra vidare när Herren öppnar vägen fram.

På spaning bortom horisonten

Efter att varit sjuk och isolerad under några veckor börjar jag så smått att ta mig tillbaka till det ”normala” livet. Så normalt det nu kan vara i dessa coronatider. En fråga som jag burit med mig under tiden och som jag har hört från många andra den senaste månaden är,  hur kommer landskapet att se ut bortom det vi nu kan se? Bortom corona? Det är många av oss anar är att det nya som Gud talat om under lång tid innebär också att det gamla är över. Efter en födelse kan man inte gå tillbaka till graviditetstiden utan man får leva i det nya. Alla av oss har tillfällen i livet där vi ser en klar skillnad mellan ett före och ett efter.  Ofta är det inte något negativt utan det har men historiens gång, med erfarenhet, växt och mognad att göra. ”Allt har sin tid” säger predikaren och kanske är det nu viktigt att veta vad vi skall bära med oss av det gamla in i det nya och vad vi måste släppa för att kunna gå vidare.

En kris kan ibland skärpa sinnena för oss. Många har vittnat om erfarenheten av att leva nära döden kan hjälpa oss att se vad som är viktigt och att ge riktning för framtiden, en hjälp att prioriterar rätt. En annan erfarenhet, när tillvaron skakas om, är att vi får hjälp att se vad som håller att bygga på, håller att hålla fast vid och vad som är otillförlitligt och förgängligt.

Vi kan inte veta säkert vad vi kommer att möta i ett nytt landskap. Men det är inte så att vi står helt oförberedda.  Jesus var väldigt angelägen att berätta för lärjungarna om den yttersta tiden och vad dem kunde förvänta sig att möta när historien sammanfattas och fullbordas. Ingen av hans efterföljare skulle behöva famla i blindo, fyllas av rädsla eller behöva tvivla på att Gud har kontroll. En viktig del i vår tro är att Jesus skall komma tillbaka. Innan dess så finns det händelser och passager som skapelsen, mänskligheten och kyrkan måste vara med om och gå igenom innan tiden är inne.  Jag tror att vi nu går igenom en sådan passage. 

Frågan är vad vi kommer att möta bortom det vi nu ser?

Det jag tror Gud visar mig är inget nytt men i perspektivet av vad som hänt hitintills 2020 så får de profetiska orden nytt ljus, djup och perspektiv.

I en födelseprocess finns det smärta och sammandragningar som får barnet att röra sig framåt och utåt.  Vår uppgift är främst att koncentrera oss på det liv som föds fram men vi behöver också vara medvetna om vissa skeenden och processer som Jesus talar om. En del av dem kan komma på plats mycket snabbt när vi går igenom kriser som vi gör nu. Exceptionella situationer får lätt exceptionella lösningar. 

Vi får säkert anledning at komma tillbaka till det längre fram men jag tror det är fyra saker som vi behöver vara uppmärksamma på nu. 1. Centralisering av makt. 2. Kontroll av människor  3. En ny världsreligion  4. Motsåndet mor Israel.

Är det nu så att en världsregering kan träda fram på scenen för att rädda ekonomi och hälsa? Blir en av lösningarna i den ekonomisk kris vi nu möter en gemensam valuta och gemensamma digitala betalningssystem där kontanter är bortrationaliserade? Gör den ekonomiska situationen i världen att människor kommer att ge upp mycket av det som varit viktigt för att få hjulen att börja rulla igen? Kan demokratiska institutioner ge upp sitt inflytande? Är politiker och makthavare beredda att ge upp nationellt självstyre och överlämna makt och inflytande till dem som kan lova att allt kan fortsätta som tidigare? Den som har urskiljning kommer att se hur det nu bereds plats för en stark centralmakt med instrument att styra världen.  

En del i detta är övervakning och kontroll av människor. Där människors integritet inte kommer att ha något utrymme i jämförelse med de högre syften som kontrollen av människor kommer att ha. Oavsett om syftet kommer vara att stoppa smittspridning, klimatförändringen, terrorism, annan brottslighet eller att hitta och isolera de som inte tillhör det acceptabla så kommer det att motivera kartläggning och övervakning. Ingen av oss vet hur långt det kan gå eller hur snabbt. Tekniken finns på plats och kunskapen om varje medborgares vanor, tankar, tro och hemligheter är redan tillgänglig för den som vill kontrollera och manipulera. Jämför bara diskussionerna om främmande makts påverkan under de senaste stora valen i världen eller insikten om hur fake news styr oss. För att inte tala om hur marknadskrafterna exakt vet vad vi tittat på, på nätet, vad vi handlat eller vilken information vi sökt efter.

Det kommer att behövas en andlig sanktion och ett religiöst tänkande som legitimerar det som den världsliga makten gör. Vägen till en gemensam världsreligion och en gemensam ideologi kommer att gå snabbt. Grunderna har lagts och ideologiskt har det under lång tid arbetats för en förståelse om att alla vägar bär till Gud. Att alla religioner har samma mål. Gemensam bön och gemensam gudstjänst över religionsgränserna kommer att föras fram som viktiga pelare i den nya tiden och jag tror att ett gemensamt språk som förenar är en strategisk viktig ingrediens. Detta språk kommer att drivas från många institutioner i samhället och de som avviker kommer att tystas. Jesus talar om denna utveckling och han har uppenbarat dessa aspekter av den yttersta tidens skeende i sitt ord. 

Slaget kommer till slut att stå i det allra heligaste. Att provocera och profanera det heliga kommer att vara det yttersta tecknet.  Det kommer att ske att förödelsens styggelse står på helig mark. (Matt 24:15ff) Det här är ju inget nytt men när skeendet väl är satt i rörelse kan det komma att gå mycket fort och för den stora majoriteten också ses som helt självklart och naturligt. Många är de falska profeter som kommer att ge detta sitt bifall kommer att finnas bland Guds folk. Har inte detta redan är satts i rörelse?

Det fjärde tecknet är Israel och hatet mot Israel som kommer att vara ett gemensamt drag. Jag ser idag en större iver från många kyrkliga företrädare att fördöma Israel än att t.ex. stå upp för den förföljda kyrkan i världen. En politiserad kyrka finner kraft, andliga band till olika ideologier och makthavare i sitt motstånd mor Israel. Det finns en politisk och en andlig agenda som vi måste vara väldigt uppmärksamma på och som kommer att fortätta dominera massmedia och kultur inte bara i Sverige.  Kampen kommer att stå kring Jerusalem och Israel.

Jag nämner detta därför att jag anar att de kommer att ske stora och omvälvande förändringar i närtid som gör att vi kommer att förstå Jesus tal om den yttersta tiden och uppenbarelsebokens profetior på ett mycket mer konkret sätt när de nu går mot sin fullbordan.

”På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren” Matt 24:33

Det jag ville komma till och som har upptagit mina tankar den sista tiden är vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Hur kommer landskapet att se ut bortom horisonten?  Att Gud renar, utrustar och kläder sin brud för bröllopet är tydligt. Ju närmare lammets bröllop vi kommer desto verkligare, viktigare och mer genomgripande upplever vi Guds handlande.

Men jag tror att han kommer att möta oss nu som Segraren. Mitt i all turbulens, motstånd och kris, Segerfursten. Den stora väckelsen som vi hört om, bett om och kanske längtat efter kommer nu att ske. Det står klart att det inte är  våra kyrkliga strategier , verksamhet och program som kommer att vara avgörande utan ”Guds Ande”. Jag tror att vi kommer att få en helt ny erfarenhet av den förhärligade Kristus och över världen kommer människor att möta honom och förstå vem han är. Jag tror att det som vi har hört om, från andra delar av världen, att människor av andra religioner mött Jesus i drömmar och i vaket tillstånd och genom hans person, ord och gärningar kommit till en levande tro. Detta kommer att ske över hela världen. Det är när vi får erfarenhet av den förhärligade Kristus som Anden kommer att frigöra församlingen på ett sätt vi inte kunnat drömma om. 

Profettjänsten har upprättats. Den apostoliska tjänsten finns på plats. Lärarna och herdarna finns där och nu är det tid för evangelisttjänsten. Inflytandet som stadionkampanjer, tältmötet, friluftsmöten kommer att ha  tror jag blir mycket begränsat, men när evangelisttjänsten utrustar Guds församling att som helhet tjäna i den helige Andes kraft i vardagen sker den stora förändringen. Då kommer den eld som Herren talat om att sprida sig som skogsbränder världen över. Det kommer inte att gå att släcka dem. Det kommer att gå fort att 10% av Sveriges befolkning kommer att bli andefyllda, hängivna, Jesustroende människor. Hur skall detta ske? Anden kommer på nytt att förändra atmosfären också över vårt land. Förändringen har redan börjat men snart kommer människor att hungra och törsta efter Gud på ett sådant sätt att den som har smakat lite av honom kan ge det lilla dem har och släcka törsten hos dem många. 

Det andra som jag ser att Herren har förberett, men som vi ännu inte har fått se fullt ut än, är hur Guds Ande kommer att förlösa gudomlig kreativitet. Tillbedjan, gemenskaper och församlingsliv kommer att sprudla av kreativitet. Detta kommer att förnya och förlösa inte i första hand våra gudstjänster och församlingsverksamheter utan vårt samhälle. Vi kommer att få se människor med Danielstid som kommer nu. När män och kvinnor bemödar sig om att i en främmande kultur, i en ogudaktig omgivning, följa Herren och med hängivet hjärta väljer att inte kompromissa med världen, så kommer världen få se att Guds Ande bor i dem. Det kommer att ge motstånd, förföljelse men också respekt och position därför att Gud ger sina lösningar genom sina tjänare. Vill vi få en djupare insikt i denna del av skeendet skall vi fördjupa oss i Daniels bok. Det börjar för församlingen i gudstjänst och tillbedjan men fullbordas när vi i  tjänst för Gud ger oss för världen.

Under mina dagar i coronaisolering har längtan efter församling och gemenskap fått en ytterligare dimension. Gud skapade människan till gemenskap, gemenskap med varandra och gemenskap i tillbedjan och umgänge med Gud. Vikten av att vara tillsammans och att dela livet kommer att bli än viktigare. Hur kommer församlingen att se ut när vi samlas kring Jesus, Segerfursten och lägger ner våra egna agendor? 

Samtidigt som världen vill ha fullständig kontroll över människor så kommer Jesus lärjungar att lägga ner sina liv i tillbedjan och enhet inför Jesus. Vad händer med bönen och kraften i bön när detta sker? Vad är det vi kommer att få se när vi tillber Jesus i enhet med ett hjärta och en själ? Kanske är gemenskap det avgörande för framtiden.

När Israel vände tillbaka till Herren, omvände sig från avgudarna och fädernas missgärningar flödade välsignelserna över landet. Vi kommer att få uppleva glädjen över att  vara ett folk som består av gamla och unga, kvinnor och män som inte i splittring och kamp kämpar mot varandra utan som underordnar oss och tillber honom som är huvudet för kroppen, Jesus Kristus. Tänk om det bortom det vi nu ser finns en gemenskap och enhet av ett helt annat slag än vi hitentills smakat. 

Till sist avslutas bibeln med följande ord ”Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart’. Amen, kom Herre Jesus! Herren Jesus nåd vare med er alla” Upp 22:20f /Hans

Stilla veckan 2020

Palmsöndagen inleder stilla veckan. Jesus rider in i Jerusalem och hyllas av massorna som kung, den utlovade messias. De som följer Jesus ger idag honom sin hyllning men de skall alla överge honom och fyllas av rädsla, sorg och uppgivenhet. Vi som kan berättelsen och firat stilla veckan många gånger vet att det är mörka krafter i rörelse och som smider sina planer än så länge i det fördolda. Veckan kommer att avslöja de oheliga allianserna och människornas flyktighet. 

Varje år slås vi av hur ena dagens jubel och förtröstan nästa dag kan innebär hån och hat. Jag kan känna igen det i vår speciella tid hur människors beundran, förtroende och stöd kan ändras över natten. När rädslan får makt över oss så öppnar vi oss för krafter som kan få oanade konsekvenser och följder som är högst oönskade.

Mitt i all turbulens finns det en som har fullständig kontroll och som inte styrs vare sig av smicker eller hot. Jesus vet var han kommer ifrån och han vet vart han är på väg. Åsnorna på palmsöndagen hade profeten talat om femhundra år tidigare och det lidande som väntar Jesus under veckan hade Jesaja uppenbarat sjuhundra före Jesus. Herrens lidande tjänare, den övergivne och föraktade skulle bringa läkedom till de sjuka, befria den skuldtyngde och förlösa frid över den mänsklighet som är slavar under fruktan.  (Jes 53) Men Jesus förankring i historien och ordet stannar inte hos profeterna under kungatiden utan går tillbaka till begynnelsen och mänsklighetens barndom. Den uråldriga kampen mellan människan och ondskan har sitt ursprung redan i Edens lustgård. Herren fällde domen över ormen ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (1Mos 3:15) 

Jesus vet vad han gör och han vet vad han skall hålla fast vid. Han vet vad som inte skall skakas och inte förgås. Guds Ord! Så blir stilla veckan en fullbordan steg för steg för alla de löften som profeterna har burit fram och det är det som vi får hålla fast vid den vecka som är väldigt speciell.

Aldrig tidigare har församlingen varit utestängd från att fira påsk i Lysekils kyrka men i år är det nödvändigt på grund av coronakrisen. Men så länge vi vet var vi kommer ifrån och vart vi är på väg behver vi inte förtvivla. Om vi känner de löften som Jesus har fullbordat den första påsken, så får vi ändå ta emot Guds gåvor och får del i hans seger.

Under veckan som gått när osäkerheten har varit stor kring vad som händer i vård värld och här i Sverige så har jag blivit påmind om Jona. Jesus säger själv att det tecknet han skall ge är ”Jonatecknet”. Profeten som var tre dagar i valfiskens buk och som i mörkret, ”i graven”, blev räddad till att fullfölja det uppdrag Gud gett honom. Han skulle predika för Nineves invånare och resultatet blev att staden omvände sig och blev räddad. Nu när vi går igenom en svår tid så ligger det en kallelse att få predika evangelium för vårt folk och jag tror att Gud har lagt i mitt hjärta ett löfte. Det är som jag ser i Jonaberättelsen en bild av vad som kommer att ske post-corona i vårt land. Det väntar en väldig skörd och en fullbordan av de många profetiska löften kyrkan har fått under lång tid i vårt land. Det är som om vi kan börja se det spira och snart är det i fullgånget och redo för skörd. 

Vi får denna vecka följa Jesus steg för steg och försöka förstå vad han säger till oss. Det är några händelser som vi får särskilt stanna vid och som bär ett budskap till församlingen i år.

1.  Imorgon kommer Jesus att rensa templet och proklamera det som ett bönehus för alla folk. Väckelsen börjar med Guds folk och när vi nu måste avstå från allt vi brukar företa oss i församlingen så tror jag det finns en kallelse till till enkelhet och beroende av Gud. Jesus visar på en bönegemenskap med fantastiska löften kring bönen. Vi får bli en församling som vet sig i allt vara beroende av Gud och förlita sig på hans godhet och omsorg. Jag tänker på vittnesbördet om trons hjältar i slutet på Hebreerbrevets tolfte kapitel ”Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejonens gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten” I det bönens hus som Jesus har fått rensa svarar Gud på folkets böner.

2.      2.   Oljekruset som kvinnan bryter över Jesus huvud i mitten av veckan, visar på  ett enormt slöseri av kärlek och profetiskt mod och pekar på den tillbedjan, den intimitet som församlingen i den kommande tiden får ha till Jesus. Lovsångsväckelsen som gått över världen kommer att bli mer på allvar och föra församlingen chockerande när Jesus. Innan den slutgiltiga sammandrabbningen och världens förlossning vid hans återkomst kommer en passionerad församling vara helt i hänförelse över brudgummen. Församlingen kommer inte att kunna sluta lovsjunga och Faders blick kommer att vila över församlingen som utgjuter sitt dyrbara, sin själ för Jesus och i den hänförelsen gjuter Herren sin kraft. Tillbedjan och Andens utgjutande kommer att följas åt och fylla inte bara bönens hus med doften utan bli ett vittnesbörd för hela världen.

3.    3.  Det tredje jag har blivit påmind om är blodet. Jesus dyrbara blod som utgjuts och som är offerlammets blod. Blodet som ströks på dörrposterna i Egypten och som fick fördärvaren att gå förbi förebådar Jesu blod. Hans blod som gjuts för att vi inte skall falla i fördärvarens händer utan i Guds har denna påsk flera dimensioner. Jag tror det har med den farsot som drar över världen och som Jesus blod sätter en gräns för. Inte så att vi kristna skulle vara fria från att drabbas utan när vi tecknats med lammets blod är vi inte utlämnade till döden utan till livet i Gud. ”I all deras nöd var ingen verklig nöd” (Jes 63:9) Men jag tror också att påsken kan bli stunden då farsoten förlorar sitt grepp om vår värld. Det finns en andlig dimension som har med Exodus, uttåget,  att göra. För att gå in i det nya öppnar Gud mirakulöst en väg genom havet. Blodet beskyddade folket så att de släpptes och när Farao kom tillbaka och hade stängt in folket mot Röda havet så kom en fullständig seger och en ny tid började för folket. Blodet renar oss från all synd. Genom hans sår är vi helade och blodsoffret får förlåten i templet att brista i templet och vägen till Gud är öppen. Bokstavligt kommer vi kanske att gå från död till liv denna påsk.

      Det kommer att bli en väldigt speciell påsk i år och denna stilla vecka helt annorlunda jämfört med tidigare vi upplevt. För många kommer isolering och utanförskap göra att vi kan ana Jesus väg på ett nytt sätt. Slutet på fastan blir en avsaknad av den gemenskap och den närhet till vännerna i församlingen som vi ofta tar för givet. Inte för ett ögonblick är vi övergivna och Gud verkar i allt det som sker. Därför finns det en inbjudan inbjudan till var och en av oss.

      Vandra med Jesus! Håll dig nära honom! Fäst dina ögon på honom!  /Hans

Triumftåg

”Jag skall leda dem där de går bedjande fram” Jer 31:9

Vi är mitt inne i ett bönens år för Sverige.  Det går under namnet Sverige 365 och du kan läsa mer om det på hemsidan www.sverige365.nu. Det bes över hela landet och Guds Ande har påmint oss om att detta är en del av den väckelse som vi ser börjar visa sig. Varje väckelse startar i omvändelse och bön och den börjar med Guds hus. I Lysekil håller vi en kurs om strategisk bön vid tre tillfällen detta läsår och vi avslutade den andra sessionen i söndags. Det var märkliga och mäktiga dagar, onsdag till söndag, då 70 talet deltagare lyssnade, sökte Gud, tillbad och betjänade varandra med fokus på landet. Jag skulle här vilja dela något av de som vi upplevde att Gud talade till oss om.

Vi avslutade i söndags med en triumfprocession i mässan. Vi gjorde det som en profetisk handling och som en överlåtelse till det som Gud gör nu. ”Vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.”  2Kor 2:14  Det finns en marschorder för Guds folk och en inbjudan att följa med i detta segertåg. Ordet är en stark påminnelse om att det inte finns några krafter eller makter i tillvaron som inte är underordnade Kristus.  Vi kan också se att det också händer något andligt när kyrkan lämnar sin försagdhet och träder fram i ljuset med en klar bekännelse. Det är en tydlig markering att kyrkan är ”jordens salt och världens ljus”. Kyrkan sätter smak och färg på omgivningen och tar sin plats vilket innebär att denna världens makter skakar. En kyrka i Kristi efterföljd kan inte stoppas.

I triumfprocessionen bar vi in föremål som Gud påmint om är avgörande för skeendet idag. Dessa föremål lades på altaret som en gåva, ett offer och vi som var med överlät oss till Guds plan.  Innan jag presenterar föremålen så är det två delar som omgärdade processionen och som är viktiga. Det första är syndabekännelsen, omvändelsen. Processionen ar en riktning som riktar oss bort från oss själva och mot Kristus. Det är hans godhet och nåd som vi söker och i ödmjukhet lyfter vi blicken och fäster den på Jesus. Det andra är tonen som kommer i processionen, i församlingen. En himmelsk ton som är förankrad i folkdjupet. Någon såg en kväll änglar dansa i folkdräkt och när den bilden delades tog lovsången en helt ny vändning. Folkton, dans och kulning fick de samlade att dras in i Guds virvlande rörelse och Guds närvaro blev mycket stark. ”Sångens tid har kommit” proklamerades och i sången uppenbarelsens tid. Där är en tid av förvandling och en tid då församlingen kalibreras mot Guds Ord, tankar och planer. Det finns en sång som landar vid havet, sjöarna, skogarna och fjällen. En himmelsk sång som skapar nytt och återupprättar. En sång som får hela skapelsen, den synliga och osynliga, att vibrera och som förhärligar Jesus på vårt språk och våra dialekter. Inte minst på vårt tonspråk! Det finns sånger att skriva nu och sånger som skall sjungas!

Två baner bars i fanborgen under processionen. Det var baneret med ”Herren vår seger” vilket talar sitt tydliga språk och baneret med ”Herren vår läkare”.  Dessa förbundsnamn bär kyrkan med sig idag och de manar till uthållighet, ger frimodighet och hopp.

Det var fyra föremål som bars med i segertåger. Det var en tavla med unionssymbol på. Enheten mellan enskilda, församlingar och samfund är helt avgörande. Vi fick under dagarna höra om vad som hände i Herrnhut 1727 och hur enhet och bön föder en missionsrörelse som förändrade både kyrkan och världen. Enhet är en kamp som bara kan vinnas genom ansträngning och överlåtelse. Kallar Gud oss att gå ut så behöver enheten finnas där så att inte fienden får härja fritt ibland oss.

”För där det finns avund och rivalitet, där finns det också oordning och all slags ondska.” Jak 3:16 En andlig enhet, inte utifrån en mänsklig agenda utan från Guds. Genom unionssymbolen överlåter vi oss till varandra och till enheten i Kristus

Det andra föremålet var en stor bibeln. Kraften i Guds ord och sanningen i Guds ord är avgörande för det som nu sker. Den som hör och gör, säger Jesus bygger på det som står fast när allting skakar. Att överlåta sig till Guds Ord handlar inte bara om lydnad utan också om att läsa, äta ordet. I ordet finns uppenbarelse och sanning och utan bibeln går människan i vilse i mörker. Den yttersta tidens församling lever av Guds Ord och i triumftåget läggs allt som trotsigt reser sig emot Ordet ner och underordnar sig.

Det för mig fram till det tredje föremålet som var en ledarstav från våra vänner massajerna. Gud påminde oss om sina ordningar och vikten av att underordna oss det Gud har befallt. Upprorets ande tillhör fienden medan Jesus i allt underordnade sig Gud, ödmjukade sig och var lydig. (Jfr Fil 2) Att bära fram sig själv som ett levande offer och ge sig till Guds vilja är en del av den hängivenhet som Anden vill väcka i församlingen. Det är också när vi lever i Guds ordningar i samhälle, församling, familj och yrkesliv som vi kan ta emot och vara bärare av Guds kraft.

Till sist bar vi fram en brudkrona. En bild för kyrkan som gör sig i ordning för lammets bröllop. Renhet och vilja att göra sig redo för Jesus återkomst ger församlingen urskiljning att prioritera och gör henne tydlig i kontrast mot övriga samhälle.

Dessa föremål symboliserar viktiga aspekter av både väckelse men framförallt av sluttidens församling. Alla av oss kände en stark bävan inför allvaret i det som Gud gör nu samtidigt som det finns en sådan stor längtan och stark glädje över att få var i Guds närvaro och en del i det han gör idag. Triumftåg, segertåg och brudtåg olika synsätt på samma företeelse som ger en doft av kunskap varhelst församlingen reser sig och följer med. En doft av himlen och Kungen som kommer./Hans