Vi har haft förmånen att under förra veckan arrangera utrustningsdagar för
lovsångsledare i Lysekils kyrka. Vi fick uppleva mycket gudsnärvaro i tillbedjan och
jag tror att dagarna var profetiska i den meningen att de
är en del av det som Gud nu gör över vårt land. Han uppreser
lovsångare att gå i främsta ledet när Guds folk får följa hans
närvaro in i det ”land” som han lovat att ge. Jag har tidigare skrivit att
jag tror att detta året är ett lovsångens år och jag tror vi har
fått ytterligare bilder och tankar på vad det innebär under dessa
dagar.
Den första bilden är från 3 mos 25:8ff och visionen om jubelåret som Gud ger Israels folk. På det femtionde året skulle människor sättas fria och egendomar som sålts återgå till sina ursprungliga ägare. Frihet skulle utropas! v.10 Jubelåret tog sin början på den stora försoningsdagen och efter det att hornen förkunnat jubelårets inledning skulle var och en återgå till sin arvedel. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" 2Kor 5:19 och som en följd av det "klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt" Kol 2:15 När Guds rike går fram så befrias människor ur djävulens våld och återgår till dess rätta Herre. Vi återfår rätten att vara Guds barn och leva i Guds barns frihet. (Jfr bl.a. Joh 1:12, Rom 8) Jag tror att om vi hör denna signal och svarar med lovsång så ger Gud oss nycklarna till våra städer och vårt land. Guds närvaro följs alltid av himmelens och jordens tillbedjan. När vi försöker samlas kring och följa Guds närvaro som församling är det alltid som tillbedjare och lovsångare vi gör det. Den lovsång som ljuder i himlen förenas med de troendes lovsång här på jorden. Det sker när Guds rike går fram och Guds vilja sker här ibland oss. Jag tror att vi idag skulle kunna säga att lovsång är det avgörande och viktigaste församlingen kan ägna sig åt och den enda vägen att följa Guds närvaro in i det han har lovat.
Den andra bilden är från Jos 5:13
-6:27 och berättelsen om Jerikos fall. Förra året hade vi ett
starkt tilltal från Jos 3 om att vi skulle bryta upp och gå över
Jordan in i landet och jag tror att lovsångens år innebär en
”strategi” från Gud om hur landet skall intas. Josua mötte
Herrens befälhavare utanför Jeriko när han sökte vägen och
nycklarna till landet. Jeriko, den starkast befästa staden med
enorma murar, låg som en port till landet. Israels folk hade inga
vapen och ingen egen styrka att storma en sådan befästning. Men Gud
ger befallningen att gå runt staden en gång under sex dagar och på
den sjunde dagen sju gånger. Prästerna skall gå före Arken,
tecknet på Guds närvaro, och blåsa i horn. Tillbedjande och
lovsjungande följer folket närvaron men på Herrens dag, den
sjunde, blir hela dagen upptagen av lovsång och då ger Herren
staden till Josua och folket. Murarna faller! Det viktigaste
församlingen har att göra är att tillbe! Jag tror att en ny nivå
och ett nytt fokus på lovsång och tillbedjan ges åt den kyrka som
vill inta landet för att vi skall få vara med att se Guds löften uppfyllas. Jag
tror att vi behöver lägga resurser på att utrusta lovsångsledare och
träna hela folket i lovsång. Vi behöver samlas kring Jesus och lovsjunga honom först och främst innan vi gör något annat, lovsjunga honom vad
vi än företar oss. Vi har kommit till den punkten att skall det ske
som Gud talat om, så måste vi erkänna att allt handlar om Jesus.
Jag tror att vi i denna berättelse om Jerikos erövring har en prototyp för vad Gud kallar församlingen till 2014. Jesus och Josua är samma namn eller rot i
hebreiskan och betyder ”Herren är frälsning”. Vi får följa
Jesus, lovsjungande och ge upp härskri el jubelrop och våra städer
kommer att ligga öppna för befrielse! Den starke kommer att på
något sätt bindas av Gud när vi lovsjunger så att vi kan släppa
fångar fria. Frälsningens dag som gäller hela människan och vår
livssituation inträffar när Guds rike bryter fram. Denna världens
furste kastas ner och frihetens år inträder.
I söndagens mässa, som avslutade våra
lovsångsdagar, kom flera profetiska tilltal och bilder till
förebedjarna och lovsångarna innan gudstjänsten startade. För mig
blev dessa bilder bekräftelse på vad Gud nu gör och som ger oss
alla skäl vi behöver för att tillbe. Vårens och sångens tid har
kommit med snösmältning och vårflod som innebär att Guds
härlighet fyller landet var ett tilltal. Att frälsningens dag nu är här
och att vi skall ”ösa med fröjd ur frälsningens källor” var
ett annat. Soluppgång med ljus för de mörkaste platser var ett
tredje. En bild av målstyrande missiler som sprider eld över landet
bekräftades av en annan bild av eldpilar som skjuts från en stor pilbåge.
Dessa utgick från Lysekils kyrka och jag tror inte att det i första
hand har med platsen i sig att göra utan att vi var samlade till
dagar av lovsång och till att utrusta lovsångsledare. Bilderna talar
om att vi behöver vara målmedvetna, strategiska och organisera lovsångstjänsten. Vi behöver sända ut lovsångare och ge lovsångsledare den plats Gud talat om. Frukten av det som Gud gör
har med att jubel och glädje skall släppas fri och ges
fritt i nya mått åt kyrkan. Det sista tilltalet som
jag tror är väldigt signifikativt för oss nu kom från Hes 37:9
”Profetera till Anden, ja profetera du människobarn, och säg till
Anden: Så säger Herren, Herren: Kom du Ande, från de fyra
väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.”
Det lovsjungande gudsfolket får kalla fram Guds Ande till liv åt de
döda. En profetisk lovsångstjänst är nyckeln till Sverige!/Hans
